Det första belägget för en byggnad på platsen för den nuvarande herrgården är från en karta daterad 1642. Utan några detaljer om antalet byggnader får vi veta att Krusbarts gård låg här. Denna byggnad ersattes av en ny herrgårdsbyggnad som uppfördes av Wilhelm Schaeij 1675. Schaeijs karolinska herrgård brann ned efter några år men byggdes åter upp. Herrgården kompletteras med två fasta flyglar under empiretid (ca 1830). Vid borrningen för bergvärme på gårdsplanen hösten 2004 fann Västmanlands läns museum spår efter denna brand. Det finns inga bevarade ritningar över denna byggnad. På uppmaning av disponenten (Gösta Reuterswärd) vid Jäders Bruk nedtecknade trädgårdsmästaren Englund vad han själv och genom andra kunde minnas av den gamla herrgården. Här följer utdrag ur hans brev.

Trädgårdsmästare Englunds skildring av Jäders Bruks gamla herrgård daterad 25 mars 1931:

Foto: Arboga museum

Denna byggnad var i två våningar och i grundplanen ungefär som den nuvarande, med på södra sidan ett utbygge i två våningar för salarne. – Nu en liten rond genom detta gamla hus, först inkom man i en stor rymlig förstuga, förlåt tambur, där man till vänster hade ingången till Brukspatrons enskilda kontor. Detta rum var tapetserat med furuådrade tapeter, och i bakgrunden hade Eljen sin plats. Rummet därinom – eller i flygeln var ett sällskapsrum, i vägg med detta var sängkammaren, och mellan detta och salen var ett förmak. Salen med ingång från tamburen hade fyra fönster, 2 åt söder 1 åt vardera öster och väster. Det östra bestod av glasdörrar för utgången till trädgården. Denna matsal var tapetserad med samma gyllenläderstapeter som den nuvarande. Under dessa var en panel, icke så hög som den nuvarande men den ansågs vara ett mästerverk i ekådring och utförd under disponenten Gustav Mannerstråles tid. – Dessa paneler tror jag ännu finnas kvar, de blevo upplagda på Vangshusvinden. Vestra delen av byggnadens första våning var helt avsedd för köksdepartementet.

Trappuppgången till övre våningen var till venster i tamburen, däruppe var även en stor tambur. Denna våning bestod av 4 st. gästrum tillika med en sal i samma storlek som den undre salen. Men begagnades icke, knappast nog att där inflytta överflödiga saker. Men detta rum var också långt ifrån något trevligt. Det bar alltför tydliga spår efter husagans tidevarv, genom den massa intorkade blodfläckar i golvet som voro rätt många, både små och stora. Det påstods även, att smederna på detta rum skulle hava haft sin Skrålåda med dess handlingar och klenoder bevarade här. Samt troligen var detta rum på samma gång en domstol där rannsakning, dom och bestraffning verkställdes över de syndare, som gjort sig förtjenta därav. Och straffet var väl kanhända många gånger väl hårt. Dels med böter, men helst begagnades nog kroppsstraff. Vid mera allvarsammare bestraffning har berättats mig – för över 50 år sedan – att länsman anlitades för att utföra bestraffningen, för mera grövre brott. – Och denna gångna tidens länsman torde icke ha havit några mjölkfingrar på sina bastanta labbar. Som detta rumsgolv så tydligt bar märken efter.

Återstår nu endast vinden som genom sin höga takresning bestod i nästan 2 våningar. Ehuru taket var försett med 4 vindskupor var dock inget vindsrum byggt. Dessa vindskupor hade s.k. blyfönster – eller fönster med små rutor i blyinfattning. – I övre vindsavdelningen var ett ur anbragt – icke gångbart de senaste åren – och omedelbart över urtavlan hade slagklockan sin plats – skall vara samma klocka som den nuvarande. – Takets yttre var täckt med taktegel som var nästan svart av tidens längd. Takfoten var beslagen med kammarsmidd jernplåt. Denna plåt blev efter rivningen använd att täcka broräckena med. Takfoten bestod i ett av stavar och hålkelar sammansatt arbete och målat i vitt. Väggarnas yttre voro hyvlade bräder, samt målade i en ljusröd, nästan skär färg. Den på fotot synliga skriften över porten, är för mig alldeles okänd. I det stället var der uppsatt en liten trätavla med inskription densamma som sedan blev uppsatt över ingången till nuvarande salen.

På södra sidan om denna byggnad, var vester om salen ett litet Vinhus eller Vinkast som uppvärmdes medels stallströ. Ett litet i allo förträffligt hus för sin rikliga och vackra skörd som dess gamla stockar årligen frambringde. Detta hus gick samtidigt med rivningen av stora byggnaden. På samma södra sida men öster om salsutbyggnaden, lär förr hava stått ett Växthus sammanbyggd med själva huset. Och troligen var den här ovannämnda utgången från Salen en ingång till detta växthus? I detta västhus lär en liten eldsvådeunge ha visat sig en gång. Varför beslut blev att vid första bästa tillfälle bortflytta detsamma. Uppsattes då i trädgården på samma plats som det nuvarande nedre Persikohuset är beläget, samt kvarstod där till år 1875 då det nedrefs. Detta skedde under kapten Mannerståles tid, nemnligen flyttningen.

– – –

Det kunde nog vara mera att framplocka ur minneskammaren, om denna gamla byggnad. Men många händelser och berättelser som icke blivit nog lagrade, har gått i glömska.

Om nu denna lilla historia kan hava något intresse och nöje för Herr Disponenten att studera? Då är det även en liten glädje för
K.A. Englund
Stormbacken 25 Mars 1931.